Us – skräcken i spegeln

Å ret är 1986 och en flicka lämnar sina grälande föräldrar för att på barns vis undersöka området runt tivolit familjen besöker. Hon går ner på den intilliggande stranden där det ett övergivet Lustigt Hus ligger. I spegelrummets reflektioner möter hon någonting som gör henne så traumatiserad att hon länge slutar tala– och hon berättar aldrig för någon vad hon såg bland speglarna.

I nutid är flickan, Adelaide, vuxen med man och två barn. Deras sommarhus ligger av en tillfällighet nära stranden där det fruktansvärda en gång hände. Efter mycket om och men går Adelaide med på att följa med familjen dit för en dag av sol och sand. Men väl där börjar det otäcka ske. Händelser som så småningom ska kulminera i att det samma kväll står en familj på sommarstugans uppfart. En familj som är obehagligt bekant och som vill komma in.

Med dubbelgångarfamiljens intåg läggs första växeln i i Jordan Peeles skräckfilm Us. Peeles regidebut Get Out från 2017 hyllades för sitt tema om rasism och svarta människors utsatthet – där snyggt paketerat i en smygande skräckfilm. I Us är liknelserna och metaforerna inte lika lättöversatta som de i Get Out, men flera tolkningar har gjorts av handlingens kärna.

När huvudpersonen Adelaide frågar dubbelgångarfamiljen om vilka de är – vilket man gärna frågar människor som ser ut som en själv och som misshandlar en upp i brygga – svarar dubbelgångar-Adelaide: ”Vi är amerikaner.” (Rösten huvudrollsinnehavaren Lupita Nyong’o har jobbat fram här är förövrigt en av de otäckaste inslagen i filmen, tack för mardrömmarna!). Repliken i kombination med filmtiteln Us, som kan läsas som förkortningen United States, har fått många att läsa dubbelgångar-metaforen som splittringen av landet. Andra menar att onda-tvillingen-temat kan likas vid två sidor av en människa och symbolisera det mörka, rädda och vansinniga i var och en av oss. Och kanske är det lite av båda?

Gudarna ska veta att USA just nu genomlever en kraftig identitetskris, och extremismens och polariseringens framfart över världen har nog fått oss alla att fundera på vad människorna runt omkring oss egentligen är kapabla till. Dubbelgångar-temat är inte bara djävulskt läskigt (tänk själv att någon som ser ut som en mer vansinnig version av din partner eller familjemedlem – eller dig – försöker mörda dig?) utan väcker också, speciellt i filmens gapöppnande slutscener, tankar om vad som är gott, ont – och sant. Dessutom rymmer filmen ett myller av trådar om religiös fanatism, klass, statliga övergrepp, psykisk sjukdom med mera. Tillsammans gör de att man skulle kunna se filmen ett flertal gånger och varje gång begåvas med nya tankar.

Men även den som föredrar sin skräckfilm serverad utan en stor skopa undertexter och symbolik kan glädjas åt Us. Dubbelgångarna är i vissa fall obeskrivligt otäcka och skådespelarinsatserna är genomgående starka. Klarast lyser huvudrollsinnehavaren Lupita Nyong’o (känd från bland annat 12 years a slave och Black Panther) som har en närvaro som får en att baxna. Filmens tematik och estetik är kittlande kreativ och fylld av många populärkulturella referenser, utströsslade som pärlor i scenerna. Även musiken används på ett innovativt sätt, där en slaktarscen inte behöver ackompanjeras av skrikande stråkar utan lika gärna av Beach Boys ”Good Vibrations”. Filmens soundtrack består av barnröster som sjunger kyrkliga psalmer med underliggande afrikanska rytmer och är i sig en kulturgärning. Det aktualiserar också frågan varför i hela fridens namn allt barn gör kan bli så läskigt??

Förtjänar Us då någon kritik alls? Jo, visst hade väl filmens inledande del kunnat kortas både en och två minuter till förmån för ett högre tempo, och ja, den något överpedagogiska förklaringen i filmens upplösning hade kunnat skriva publiken mindre på näsan. Överlag är man ändå mer än villig att förlåta detta då summa summarum är att Us helt enkelt är två timmars bra jäkla film.

Skräckfilmen har alltid varit ett medium tacksamt för samhällskritik. Det är någonting med intensiv rädsla i kombination med en uttalad fiende och ett utsatt offer som är tacksamt att rimma med samtidsproblematik. Men sällan har det gjorts så snyggt som i händerna på Jordan Peele. Här möter fulkulturens skräckis finkulturella kvalitéer som lyfter filmerna till något smart och snyggt utan att kompromissa på underhållningen i en härlig blodig slagsmålsscen. Med Get Out och Us har vi förhoppningsvis bara sett början av vad Peeles briljanta (och lite sjuka) hjärna har att erbjuda.

Us

Längd: 1 tim 56 min