Vänster – eller dö ut

J ag minns min första lektion i samhällskunskap där vi gick igenom en ideologi som kallades för socialdemokrati. Det var en vision om ett samhälle utan marknadens förtryck där jorden var vår allas. De som arbetade i fabriken skulle också skulle äga den. I samma stund som detta budskap spreds ut över arbetsplatserna tog arbetarna varandra i hand och började tåga med röda fanor för reformering av vårt ekonomiska system och det privata ägandet.

Det är därför vi tågar på första maj, mot kapitalismens förtryck gentemot arbetssäljare. Vi tågar för en annan ekonomi, som gynnar alla och inte bara några få. Men det känns inte hoppfullt då jag inte hört en socialdemokratisk partiledare fördöma kapitalismen och marknadens förtryck på väldigt, väldigt länge. Att man är socialdemokrat betyder i grund och botten att man vill reformera kapitalismen till ett ekonomiskt system där vi äger gemensamt. Om man tror att marknadsekonomin är det bästa ekonomiska systemet har man inget med vår ideologi att göra.

“Många rovdjur på vårt blod sig mättas” sjunger vi i Internationalen på våra kongresser – men vad betyder det om man inte lägger eller röstar för några politiska förslag som socialiserar vår ekonomi? Inte ett skvatt.

Att kompromissa med liberaler var nödvändigt efter höstens val, men då skulle vi också ha gjort det som socialdemokrater och inte som socialliberaler. Centerpartiet och Liberalerna begärde en kapitalistisk bostadsmarknad: då kunde vi begärt gemensamma apotek, skola eller sjukvård. De begärde att kunna riva upp tryggheten på jobbet – vi kunde ha svarat med skatt som riktar sig till miljardärerna.

När de får igenom liberal ekonomisk politik i fråga efter fråga och vi inte kommer med förslag på socialisering i en enda sektor blir det ju inte mycket till en kompromiss mellan de två ekonomiska systemen som partierna representerar.

Vårt parti ligger idag längre ut till höger än någonsin och vi gjorde vårt värsta valresultat på 100 år. Att då inte dra slutsatsen i sin valanalys att driva en aktiv vänsterpolitik, samtidigt som vi ser Vänsterpartiet äta upp våra LO-medlemmar och Jonas Sjöstedt kliva in på möte i Karl-Petters borg, är rent ut sagt bortom mig.

Frågan är inte “vakna eller dö ut.” Frågan är “vänster eller dö ut”.

Vi vinner debatten från vänstersidan i svensk politik om vi bara vill. Och vi vinner den tillsammans.

Esse Johansson, SSU Frihet Lund