REPLIK: Vänstern behöver Centerpartiets klara syn

D e pålästa centerpartistiska ombuden som Darbo efterlyser verkar tack och lov ändå ha funnits på plats. Ett absolut förbud mot omskärelse av barn, som den första motionen föreslog, skulle gett metoden en säregen status gentemot andra medicinska ingrepp. Det vore absurt och omoraliskt att förbjuda nödvändiga operationer på pojkars förhud enbart på grund av ingreppets religiösa associationer. Därför röstades den motionen ned.

I stället beslutades att Centerpartiet ska verka för ett förbud mot omskärelse av pojkar som inte är medicinskt motiverat. Stämman visade sig då förmögen att se förbi ett blint anti-religiöst plakat och utgå från det riktiga målet – individens fri- och rättigheter. Där ingår också att kunna erkänna vilka positiva följder som manlig omskärelse kan ha. Fakta öppen för alla att läsa och förstå, och som kan ge vägledning för den vuxne individen som går i tankarna på att omskära sig – om det så är av religiösa eller andra skäl.

Centerstämmans förståelse för skillnaden mellan religiöst och medicinskt rättfärdigande är något Darbo själv kan dra lärdom av. Från att inledningsvis ha kallat det “religiös omskärelse” går han några stycken senare sömlöst över till “manlig omskärelse” – två begrepp som i ett Venn-diagram visserligen upptar en stor gemensam yta, men de är inte rakt av synonyma. Framförallt är ingetdera precist nog för att beskriva vad Centerstämman faktiskt beslutade om, vilket var att verka föratt omskärelse av barn, som inte sker av medicinska orsaker, förbjuds (Kommitté 3, rad 3111-3112).

Övergången från “religiös” till “manlig” omskärelse sker när Darbo skriver ut möjliga positiva medicinska följder av ingreppet. Det är ett nödvändigt språkligt skifte eftersom epidemiologiska faktorer är irrelevanta i religiöst motiverade omskärelser. Just därför är det också en betydelselös attack på Centerpartiets beslut om religiös omskärelse. Medicinska fördelar har inte förbisetts, tvärtom är det i dem som det genomröstade beslutet grundar sig. Med “manligt” viftas också det särskilt komplicerade barnrättsperspektivet bort – mannens rätt till omskärelse har aldrig varit uppe på tapeten för Centerpartiet, och bör heller inte så vara för ett liberalt parti. Användningen av breda begrepp gör det enkelt att dra raka linjer från det ena till det andra – men precis som manlig omskärelse inte är synonymt med religiös omskärelse, måste också religiös omskärelse av barn förstås som något eget.

”Huvudingredienserna i denna extremhögerinspirerade delikatess är antisemitism, islamofobi och populism paketerat i ett skynke av oskyldig medmänsklighet till försvar av barnens rätt att själva få välja vad de vill göra med sina kroppar.”

Även om riksdagen står för sin beskärda del av politiska intriger och hastiga skeenden skulle vändningen som Darbo ser hos “fyrklövern” vara en av de märkligaste händelserna i svensk politik de senaste åren. Kan verkligen beslutet angående omskärelse förstås som ett tecken på att Centerpartiet, som har sin envetet liberala migrationspolitik att tacka för det bästa valresultatet på 30 år, nu ska börja uppvakta den högerextrema delen av väljarkåren?

Enligt partiets egen eftervalsanalys attraherades framförallt socialdemokrater, miljöpartister och liberaler av Centerpartiets principfasthet i migrationsfrågan efter 2015, samtidigt som de tappade invandringskritiska väljare till Moderaterna. I sina 8,6 % finns knappast några anledningar för Centerpartiet att frångå den inslagna vägen. En högergir i deras sits vore ungefär lika absurt som att en person med främlingsfientliga åsikter skulle lägga sin röst på Centerpartiet efter ett enda beslut kring omskärelse, antaget under samma stämma där partiet fått fortsatt förtroende att driva en av de mest generösa linjerna i migrationsfrågan i den svenska riksdagen.

Oavsett vilket politiskt spel som påstås ligga bakom beslutet ser många det som ett illiberalt sådant. Centerpartiet är ett ”så kallat” liberalt parti, som Darbo skriver. LUF:s ordförande Romina Pourmokhtari skulle hålla med honom: ”Ibland skrattar jag åt hur dåliga centern är på att vara liberala”, twittrade hon efter beslutet, ”Idag är en sån dag :))”

Har då de illiberala populisterna kidnappat Centerpartiet? Under stämman gjorde åtminstone partiledningen vad de kunde för att stävja en sådan utveckling, detta genom att både under och efter omröstning motsätta sig förslaget. Symbol för denna tillsynes principfasta liberalism, den som Darbo antyder har goda drag, borde då bli Centerpartiets vice ordförande Anders W Jonsson, som motiverade önskningen att inte ge barn rätt till sina egna kroppar med orden “Ett förbud kommer att tolkas som att vi går emot dessa folkgrupper.” Om detta vore den goda liberalismen, då får man för dess egens skull hoppas att Centerpartiets ledning står på sig och fortsätter kampen mot populistiska värden så som individens integritet, till förmån för det sanna och tidlösa – publikfrieri.

Darbo pratar om populism och ovilja att ta till sig fakta, men låter själv känslorna leda resonemangen. Försöken att förstå frågorna som kritiseras tycks oseriösa, och politiska idéer binds slentrianmässigt och grundlöst ihop med generella spaningar. Centerstämmans beslut och diskussionen kring frågan i stort rymmer faktiskt många väl underbyggda argument både för och emot religiös omskärelse.

Svenskt debattklimat behöver färre inlägg skrivna i och för affekt, och en större nyfikenhet inför idépolitiska utmaningar. Centerstämmans hantering av de två motionerna kring omskärelse visar just en sådan vilja till saklighet, något vi på vänsterkanten också bör se värdet av. Vi kan omöjligt bemöta sånt vi vägrar förstå.

David Redebo, student och medlem i Socialdemokraterna, Stockholm