Var sjunde man är beviset – sexköpslagen behövs

S exköp är ett minst sagt hett ämne som debatterats flitigt på sistone. Inte minst efter att Paolo Roberto torskade, i dubbel bemärkelse, i våras. Och inte bara åkte han dit, han tilläts dessutom tala ut om sitt agerande och delge sina snedsteg – rentav erkänna sina synder för svenska folket – på bästa sändningstid. Där satt han i sin stickade offerkofta i Nyhetsmorgons morgonsoffa, efter att bara timmar tidigare ha gripits i centrala Stockholm under en polisrazzia. 

Detta är ett praktexempel på – och anledningen till – varför vi måste behålla vår nuvarande sexköpslag. Paolo Roberto gavs medialt utrymme och tilläts därmed styra debatten i den riktning som var mest gynnsam för honom. Han gjorde sig själv till ett offer i berättelsen, utan en tanke på någon annan och framför allt inte kvinnan vars kropp han betalat tagit betalt för att utnyttja. 

Han var inte ledsen för sitt handlande: att han köpte sex. Han var bara ledsen för att han åkte fast och ertappades med byxorna nere. 

Vårt ställningstagande i denna fråga, huruvida vi ställer oss för eller emot legalisering och avkriminalisering av sexköp, skildrar således vår syn på prostitution i allmänhet och vår syn på prostituerade i synnerhet. Man kan antingen välja att se de prostituerade som offer för samhällets system och strukturer, eller som fria individer vilka själva gjort ett aktivt val av karriär. Det sistnämnda utgår kort och gott ifrån att alla har samma förutsättningar – en väldigt naiv och verklighetsfrånvänd syn på världen och dess omgivning, eftersom alla inte har det privilegium som valfrihet faktiskt innebär. Somliga har de facto inget (annat) val. 

Vidare kan detta, trots det, ses som en något mer oskyldig syn som främst bygger på okunskap och nonchalans – i bästa fall.

En förlegad kvinnosyn, långt bortom allas lika värde, är dock med största sannolikhet mer regel än undantag.

Enligt en ny Sifo-undersökning, beställd av anti trafficking-organisationerna Realstars och Child10, är var sjunde svensk man positiv till sexköp. Något som Jacob Flärdh, generalsekreterare på Child10, menar visar på hur pass etablerad synen är att män har rätt att köpa en annan människas kropp. 

För det precis vad det handlar om: män som anser sig ha rätten, rent av förmånen att (kunna) köpa en våldtäkt som vilken tjänst som helst. Det uppfattas som något legitimt, där de ser kvinnor som varor utan mänskligt värde, som kroppar att köpa och utnyttja – närhelst de behagar. 

Sedan drygt tjugo år tillbaka är det olagligt att köpa sex i Sverige, men däremot inte att sälja. Redan då, så tidigt som 1999, förstod man nämligen att den som säljer inte bör bli dubbelt bestraffad då personen i fråga redan befinner sig i en utsatt situation. 

I tidigare lagstiftning däremot ansågs istället den prostituerade vara boven i dramat medan det i rådande lagstiftning är kunden som begår det faktiska brottet och därför också bör bli straffad därefter – vilket kan tyckas vara det absolut minsta de kan göra: ta sitt straff, med tanke på vad de faktiskt redan har gjort. Men det är ju förstås alltid lättare att bara blunda för andras lidande istället. Om det inte vore för sexköpslagen hade Paolo Roberto aldrig hamnat på löpsedelarna och därmed inte heller behövt ta konsekvenserna för sitt handlande. 

Det är nämligen (män)niskor som Roberto som är av åsikten att sexköp borde legaliseras och avkriminaliseras för att de själva vill äta kakan och ha den kvar, med andra ord: fortsätta köpa sex och samtidigt få ett “get out of jail free”-card. 

För det är ingen slump att det är främst medelålders män, med hela världen till sitt förfogande, som är positiva till att köpa sex. De är bara intresserade av att få sina egna behov tillfredsställda, ingen annans. Och nog är det bara en kränkt man med makt och privilegier som ens har mage att utmåla sig själv till ett offer, när andra människor lider – till följd av hans handlingar. 

Evelina Carlson, skribent och alumn från Aftonbladet Ledarskriv