Vem har ni väntat på, reformister?

S toppa pressarna! En ny S-förening har startats!

Uppmärksamheten som Reformisterna fått har varit enorm. Tänk om den uppmärksamheten som Reformisterna fått ägnats varje ny S-förening som tillkommer. För det gör det ju, det tillkommer nya S-föreningar hela tiden. Och SSU-klubbar. Men det var visst något speciellt med den här.

Man kan förstås börja med att konstatera att kändistätheten bland initiativtagarna säkert främjat den mediala uppmärksamheten. Men jag tror det finns något mer där. För plötsligt utbrister människor runtom i och i nära anslutning till partiet ”Äntligen!”. Men äntligen vad?

Initiativet som Reformisterna tar är spännande. I Facebookflödet noterade jag ett antal vänner som omedelbart uppmanade folk att gå med i denna förening och ändrade sina profilbilder till en med Reformisternas logga. Uppenbarligen tilltalar de vissa. De har längtat efter dem. Men jag undrar vem eller vad det egentligen är som dessa personer längtat efter?

Socialdemokraterna och SSU har sedan länge organiserat sig i olika föreningar som utifrån olika gemenskapsgrunder (ålder, kön, geografi, intressefrågor etc) samlas för att diskutera och utveckla politik. Det står vilken medlem som helst fritt att starta egen förening, så länge man kan samla tillräckligt många för att bilda en styrelse. Vad man diskuterar är också upp till föreningen själv. Därför ställer jag mig frågande till ”Äntligen idédebatt i partiet!”. Partiet är ju vi. Vi bestämmer vad vi diskuterar i våra föreningar. Varför har de som saknat idédebatt inte haft idédebatt i de forum de verkar i, eller startat egna sådana forum, om de saknat det? För mig sänder alla dessa ”Äntligen!” signalen om en skev syn på ens egen roll i rörelsen. Det är ju du och jag som kan göra skillnad. Och visst måste partiet vara illa ute om man upplever att man alienerats från sin egen rörelse.

Tur då att räddningen för dessa kommer från en S-förening av kändisar från Stockholm, med en behändig och redan färdig reformagenda.