Vi behöver inte Snape – vi behöver reformer

S ocialdemokratin har hamnat i en identitetskris. Samma gamla trötta argumentation som vi hört förut ekar nu igen: vi ska vinna över de massor av vanligt folk som gått över till Sverigedemokraterna genom att röra oss åt höger i flera frågor, främst invandring, och dalta med främlingsfientliga och rasistiska idéer som uttrycks av arbetande folk. Denna argumentation hördes senast i artikeln “Socialdemokratin behöver professor Snape” i Frihet – men den är ytterst farlig för vår rörelses framtid.

Det påstås i artikeln att arbetarklassen är konservativt lagd: men vilka tillhör egentligen arbetarklassen? Stålarbetaren från bruksorten på landet? Busschauffören från förorten?Egenföretagaren i storstaden? Undersköterskan på det fullproppade och underbemannade sjukhuset? Svaret är ja– alla dessa. Att endast se en del av den stora skara som utgör vanligt, arbetande folk, är att göra sig blind för verkligheten.

Om vi ser hela bilden ser vi att det inte alls stämmer att arbetande folk är “konservativt lagda” – det räcker att se på valresultatet i arbetartäta områden för att bevisa detta. Visst finns det subgrupper som är mer nationalistiskt och konservativa lagda, dock utgör de absolut inte någon majoritet av vanligt arbetande folk. Därmed är själva premissen felaktig och, ärligt talat, förminskande mot folk med utländsk bakgrund, som totalt exkluderas. För om arbetarklassen var konservativ, då hade vi aldrig kunnat bygga folkhemmet, aldrig kunnat reformera dåtidens Sverige till de bättre på så kort tid.

Vad finns för socialdemokratin att vinna på att spela med i de främlingsfientliga narrativ som hålls av en minoritet av vanligt folk? Vad finns för socialdemokratin att vinna på att driva Centerpartiets och Liberalernas politik (eller som vissa kallar det, klassisk socialdemokratisk politik) bättre än de själva? Är det rentav så att vårt parti är villigt att sälja ut sin själ för att få behålla sin plats i Regeringskansliet? Och hur ska vi gå till väga för att ta oss ur detta läge?

Vägen framåt är en återgång till socialdemokratins stormaktstid – en tid då vi byggde landet, inte förvaltade nyliberalismens ruiner. Välfärden måste stärkas, bostadsbristen byggas bort, och viktiga samhällstjänster – som posten, telekommunikation och apotek – åter tas i offentlig regi. Det finns mycket mer att vinna på detta än på att förgäves försöka bli ett bättre borgerligt parti än den forna Alliansen eller Sverigedemokraterna: det är en tävling som inte är värd att vinna och vi kan mycket bättre än så. Folk som tycker om högerpartiernas ekonomiska ruinpolitik och främlingsfientliga migrationslagar röstar inte mer på Socialdemokraterna för att vi anammar dem, snarare tvärtom, då vi ger intrycket av att högern ändå hade rätt i slutändan.

Socialdemokratin behöver inte folk som kan “tolka” mellan det sverigedemokratiska och det socialdemokratiska. Socialdemokratin behöver sluta förvalta – vi måste börja reformera Sverige till det bättre. Socialdemokratin behöver fler som Olof Palme, Anna Lindh och kanske till och med Dogge Doggelito. Men socialdemokratin behöver inte professor Snape.

Vill socialdemokratin överleva, är det dags att sluta införa nyliberala reformer. Det är dags att på riktigt reformera Sverige för vanligt folk.

Hannes Pakarinen, ordförande SSU Västra Kretsen, Stockholm

Mahmod Bek, ordförande SSU Öster, Göteborg